Känslor är stora saker. De kan storma in, viska försiktigt eller lägga sig som en filt över hela dagen. Men på svenska kommer de ofta med något mycket litet: en preposition. Man är kär i någon. Man är rädd för något. Man är trött på något. Små ord, stora känslor. Prepositionerna visar vart känslan riktar sig. Är känslan varm? Irriterad? Orolig? Då vill svenskan gärna ha en liten språklig riktningspil.

Svenska prepositioner är små ord med stora åsikter. Särskilt i och på. Man kan bo i Göteborg, men semestra på Gotland. Man kan handla i affären, men arbeta på banken. Man kan promenera i parken, men träffas på torget. Och ibland fungerar både i och på, som i skolan och på skolan, men då menar man inte riktigt samma sak.