Känslor är stora saker. De kan storma in, viska försiktigt eller lägga sig som en filt över hela dagen. Men på svenska kommer de ofta med något mycket litet: en preposition. Man är kär i någon. Man är rädd för något. Man är trött på något. Små ord, stora känslor. Prepositionerna visar vart känslan riktar sig. Är känslan varm? Irriterad? Orolig? Då vill svenskan gärna ha en liten språklig riktningspil.